Dieter och bantning
Det här med mat kan ju vara ett ganska laddat ämne. Speciellt när det är en sådan löjlig vikthets som pågår var man än tittar. Man behöver inte ens vara för tjock, eller för smal, för att påverkas. Inte många är helt nöjda med sin vikt och varesej man är det eller inte så är de flesta medvetna om att dom borde äta bättre.
Jag tänker inte ens tala om hur många kilon upp eller ner jag har gått genom att testa mej fram till mina recept. Det är inte i kilona det sitter. Det är i energin och den härliga känslan att vara rätt så nöjd och bekväm med sin kropp.
När jag var en liten tösabit bestämde jag mej för att bli vegetarian. Egentligen var jag bara en fusk-vegetarian. Jag åt fortfarande fisk och till och med en och annan stackars kyckling eftersom jag i början inte visste bättre och för att jag gick runt och trodde att jag “behövde” någon form av protein i alla fall. Mejeriprodukter var inte heller något jag slopade eftersom jag fortfarande trodde på det där med protein och kalcium. Dessutom har jag ju som sagt i hela mitt liv haft en romans med ost. Ett liv utan ost är inget liv tyckte jag och glufsade i mej mängder av ost. Dessutom var det här uppe i Dalarna på landet där man faktiskt kunde få tag i mejeriprodukter från djur som haft det bra. Det går nog fortfarande, men när man förstår vilken effekt mejeriprodukter har på kroppen och hur sjukt det egentligen är att vi hinkar i oss bröstmjölk från en annan art så ja, då blev jag tvungen att titta över mina val när det gällde mejeriprodukter.
När jag blev äldre och läste på lite mer så insåg jag hur vrickat det här med dieter är. Ju mer jag läste på, ju mer förvirrad blev jag. Tills jag på allvar undrade ifall fallfrukt är det enda man kan äta utan att förstöra sin kropp och sin omgivning.
Min resa mot den perfekta balansen har varit lång och jag tror absolut inte att jag har kommit fram till den ideala dieten för mej ännu, men enligt min kropp är jag på god väg, trots evigt fuskande och experimenterande som ibland är rent ut sagt livsfarligt. ;) Ett par eldsvådor, mycket kladd, evigt diskande och konstiga, misstänksamma blickar från min man har lett till den här bloggen som mina vänner tjatat sej blå i ansiktet för att jag ska skriva. Jag håller egentligen på med en receptbok, men en blogg är ju ganska så mycket enklare...
